Töntigare än så här blir det inte:
Låten är tillägnad alla skärgårdsspelare därute:
Mats, Per, Vrångö IF, etc. och förstås Lidas som ska bli sjökapten.
Menisken IF mot BK Skjutet 2 - 2
Det var Menisken av Hull, det var Menisken ett lag
som med sviktande mittfält stod på
över Heden i regnstorm med nedkyld kapten
själva matchdagen, nollnollniååå.
"Surra britten till stolpen, så han stoppar ett mål"
ropa Karten, "Allright Neo, leftwing."
Och Pontus Cronholm han surra sig själv vid en stol
för han visste att nu krävs det mod.
Han fick Mats dojjors blänk fast av regnstorm och stänk
han satt halvblind, han fick dem i lo,
och i regnet låg målet, där bolla ska in,
och visst nickade Stefan in Kartens frispark.
"Nå vad säger du, Carl?" "kvalplats?" "Nej Karten.
Vi får byta ut spelare nu.
Vi har Grimmeredsmatchen och kvittering härnäst."
"Ut med anfallarna, från bänkarna in."
Men Johan red inte opp och han fick inte stopp
på den bollen som Skjutet gjort klart.
"Jag tror nog, sa Carl Gro-op, att Roonie gått ut,
ut emot oss, jag litar på Ron."
"Man på väg, man på väg. Det är Roonie, och andra.
Det är Meniskensupportrar, Hallåååå!!!"
"Fler supportrar på väg, så då kämpa nu på.
Alle man för vi vinner nog då."
Det var Pontus den äldre, en viking, en örn
som på tisdagen nollnollniåå.
Tog sin ölburk från marken och lyfte den högt.
Till att dricka en klunk eller två.
"Nå vad säger ni, Jocke?" Han sporde och tog
nio klunkar i en hastig följd.
"Det går la sådär." Den tionde klunken han tog,
och han svalde, det smaka väl bra.
"Sa ni: "går la sådär?" Men det går välan bra,
Jag menar Menisken de gjorde just mål.
Skulle skjutet kvittera, för vår frälsares skull?!"
Det blev dödstyst bland männen på plan.
----
----
----
----
Tränarn Karten tog sakta av en spelare från plan.
Spara krafterna du är du snäll.
Nämn ej slutet på matchen som har gått i kvav.
Nämn ej kortet Bolivia fått.
Och Po-ontus stod upp, han var blek, han var tärd.
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
när han sade med självande röst till sin värd:
"Menisken kämpa men vann ej ändå."
Oct09
Visar inlägg med etikett 2009. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 2009. Visa alla inlägg
måndag 22 april 2013
mot Göteborgs City - Göteborgsderby
Menisken IF - Göteborgs City FF 2-0
Det är nog många där ute som tror att det är lätt att kommentera matcher i div 7.
Det är det alltså inte.
De är knappast så att vi har något jävla torn som vi kan sitta i och blicka ut över planen från. Inte heller har vi någon monitor att slänga ett öga på när vi är osäkra på vad som egentligen händer där på andra sidan gräsmattan.
Vi saknar därtill repris-funktioner, orkar knappast kolla upp vem som har vilket nummer eller någon annan liknande info som kan vara oss hjälplig.
Därför stannar dessa krönikor, kvalitativt, oftast på en väldigt låg nivå.
Man ljuger och fabulerar, drar ifrån och lägger till, överdriver och underdriver, ändrar matchresultat och utvisningsstatistik.
Allt detta kan tyvärr inte hjälpas.
INTE så länge div 7 stannar på en sådan låg nivå.
Jag menar:
Att komma till match utan att ha kollat upp vad motståndarna tänker ha på sig.
Vet man om att man har likadana långklänningar i garderoben så får man ju ringa varandra innan man drar iväg på bal. Och sen bara; Meniskens ursäkt:
"Nej, men jag kan inte byta klänning nu. Jag har ju bara en."
Jag säger som tjejen i Grease:
"You better shape up, cause I need a Men(isken) and my heart is set on you."
Alternativt: "En tröja gör inget ställ."
Jag menar:
Att inte ens nån tittar i lådan om det skulle kunna vara så att tvätten ligger där, just där där allt annat som tillhör Menisken ligger. Alla bara "Hjälp! Hjälp! Niklas är borta och vi vet inte vem som ska ge oss kläder då! Bäst att sitta still och titta upp i taket tills han kommer."
Jag menar:
Att ingen är tuff nog att ställa sig upp och säga "Vill ingen stå i mål?! Då, så hjälpa mig Gud, ska JAG ställa mig i målet, trots att jag en gång släppte in 23 mål i en div 4 match OCH att jag alltid tar alla skott i skrevet."
Jag menar:
Denna ständiga silly season. Spelare kommer titt som tätt upp till tränaren och bara:
"Nej, men ni har precis ansträngt er och pluggat in mitt namn och spelposition men nu tänker jag flytta. Jag ska på tre dagars/tre veckors/tre års/tre livstiders semester/jobb/barnaproducerande/ha ont i en kroppsdel(knät)/grisinfluensa i Bolivia/Kina/Lule/Uppsala/Sthlm/Indien/Möllan/Hemmet/en högre division,... så ja vi ses aldrig mer. Ciao."
Jag menar:
Att stämpla motståndarlagets målvakt i ansiktet. Det är bara inte snällt.
Tur då att Menisken sedan, vad jag förstått, Proletärenmatchen har rest sig två divisioner så att det numer krävs en äkta Mats Olsson för att beskriva detta fantastiska lag när de spelar(sic!) sig igenom hela Göteborgs Citys tappra försvar och efter en lång serie av obrutna (sic!) passningar, låter Mats placera den, lika mjukt och följdsamt som när Skansenjonas lägger tillbaka ett boa-konstriktorsägg som fallit ur terrariet, i öppet mål. 2-0. Menisken - City.
Jag tar ett steg tillbaka och erkänner ödmjukt att min förmåga inte räcker till.
Sep09
Det är nog många där ute som tror att det är lätt att kommentera matcher i div 7.
Det är det alltså inte.
De är knappast så att vi har något jävla torn som vi kan sitta i och blicka ut över planen från. Inte heller har vi någon monitor att slänga ett öga på när vi är osäkra på vad som egentligen händer där på andra sidan gräsmattan.
Vi saknar därtill repris-funktioner, orkar knappast kolla upp vem som har vilket nummer eller någon annan liknande info som kan vara oss hjälplig.
Därför stannar dessa krönikor, kvalitativt, oftast på en väldigt låg nivå.
Man ljuger och fabulerar, drar ifrån och lägger till, överdriver och underdriver, ändrar matchresultat och utvisningsstatistik.
Allt detta kan tyvärr inte hjälpas.
INTE så länge div 7 stannar på en sådan låg nivå.
Jag menar:
Att komma till match utan att ha kollat upp vad motståndarna tänker ha på sig.
Vet man om att man har likadana långklänningar i garderoben så får man ju ringa varandra innan man drar iväg på bal. Och sen bara; Meniskens ursäkt:
"Nej, men jag kan inte byta klänning nu. Jag har ju bara en."
Jag säger som tjejen i Grease:
"You better shape up, cause I need a Men(isken) and my heart is set on you."
Alternativt: "En tröja gör inget ställ."
Jag menar:
Att inte ens nån tittar i lådan om det skulle kunna vara så att tvätten ligger där, just där där allt annat som tillhör Menisken ligger. Alla bara "Hjälp! Hjälp! Niklas är borta och vi vet inte vem som ska ge oss kläder då! Bäst att sitta still och titta upp i taket tills han kommer."
Jag menar:
Att ingen är tuff nog att ställa sig upp och säga "Vill ingen stå i mål?! Då, så hjälpa mig Gud, ska JAG ställa mig i målet, trots att jag en gång släppte in 23 mål i en div 4 match OCH att jag alltid tar alla skott i skrevet."
Jag menar:
Denna ständiga silly season. Spelare kommer titt som tätt upp till tränaren och bara:
"Nej, men ni har precis ansträngt er och pluggat in mitt namn och spelposition men nu tänker jag flytta. Jag ska på tre dagars/tre veckors/tre års/tre livstiders semester/jobb/barnaproducerande/ha ont i en kroppsdel(knät)/grisinfluensa i Bolivia/Kina/Lule/Uppsala/Sthlm/Indien/Möllan/Hemmet/en högre division,... så ja vi ses aldrig mer. Ciao."
Jag menar:
Att stämpla motståndarlagets målvakt i ansiktet. Det är bara inte snällt.
Tur då att Menisken sedan, vad jag förstått, Proletärenmatchen har rest sig två divisioner så att det numer krävs en äkta Mats Olsson för att beskriva detta fantastiska lag när de spelar(sic!) sig igenom hela Göteborgs Citys tappra försvar och efter en lång serie av obrutna (sic!) passningar, låter Mats placera den, lika mjukt och följdsamt som när Skansenjonas lägger tillbaka ett boa-konstriktorsägg som fallit ur terrariet, i öppet mål. 2-0. Menisken - City.
Jag tar ett steg tillbaka och erkänner ödmjukt att min förmåga inte räcker till.
Sep09
mot Vrångö - Tom i bollen
Vrångö IF - Menisken IF 3-2
Jag fick frågan så många gånger. Säkert en fyra eller fem.
Den löd alltid på ett ungefär: "Men du, sitter du och spånar på ett sånt där klatschigt referat nu igen? I din tystnad?"
Och jag svarade alltid på ett ungefär att "Ja, nog gör jag det alltid."
Detta var i allmänhet en lögn. Endast en gång flög mina tankar åt det hållet.
Resten av gångerna tänkte jag inte alls.
Jag lät endast tiden passera i sakta gemak.
Utan att tänka.
En teknik jag lärde mig under militärtjänstgöringen. Där skulle det ha varit mycket dumt att slösa energi på tankar när man står i minus femton grader i en och en halv timme lång kö bara för att få äta lite gottigt isterband.
Nej, tankar får inte tiden att gå fortare när du väntar, de endast påminner dig om livets hemskhet.
Hade jag dristat mig att börja fundera på sakers tillstånd hade jag utan tvekan varit helt tömd på mental energi då jag passade på att hälsa på min bror efter matchen.
Resan tog nämligen 2(!!!) timmar. 2 timmar!
Då pratar vi bara hemresan.
Att ta sig till Vrångö tog för mig två och en halv timme.
Och då var den resan dessutom en jävla pärs.
Först ovetskap om vem som är kapten på båten.
På forumet får man inga besked så jag surrar mig själv vid rodret och tar spårvagnen till klubbstugan för att rädda det sjunkande skeppet.
Då ringer Lidström och avslöjar att de har en bil.
Sen är klubbstugan låst.
Måste ha hjälp av vaktmästaren.
Sen måste vi hitta parkering på Saltholmen.
Sen måste vi bära den jobbiga tygsäcken med kläder.
Sen måste vi vänta på sista spårvagnen.
Sen måste vi vänta på de sista stolpskotten.
Sen måste vi lyssna på Bolivia-Johans och Pontus, väldigt roliga, nonstop Wrong-ö-vitsande i femtio minuter.
JAG DÖÖÖÖÖÖR tänkte jag på ett ungefär i mitt stilla sinne då färjan anlände sin slutdestination; i närheten av Danmark; Vrångö.
DÅ MÅSTE VI GÅ ÖVER EN KILOMETER FÖR ATT KOMMA FRAM!
Det var nånstans under den gångmarschen som jag mycket förståligt slutade att tänka.
Jag var tvungen att förbereda mig på den långa resan hem.
De två timmar det skulle ta att komma ifrån denna plats, skulle bli helt outhärdliga om jag hade huvudet med mig.
Helt utan att reflektera över det beträdde jag således div 7c motsvarighet till Camp Nou.
Egen (Och på matchdag öppen!) kiosk, enorma läktare (delvis besatta och det med riktiga! supportrar), gräsplan, VIP-läktare och till och med en alldeles tvättäkta (icke spelande) coach som vandrade upp och ned längs sidan på plan precis som en sån där riktig coach gör.
Helt utan att reflektera över det såg jag Menisken vika sig under trycket och släppa in 3 mål på ungefär en kvart.
Helt utan att reflektera över det såg jag när Menisken reste sig och till slut nästan lyckades kvittera.
(Iof. När Magnus helt fräckt tog bollen från Vrångös målvakt och sköt högt över öppet mål ska jag nog erkänna att jag tänkte att "va fan!".)
Inte ens det väldigt lilla duschrummet fick mig att fundera på några lustiga Tyler Durden-funderingar om ifall man skulle skreva eller moona när man klämde sig förbi de två personer som hade lagt beslag på de två yttersta kvadratmetrarna i den tre gånger en meter stora lokalen utan det var först när jag kom hem till min bror jag åter öppnade tankekranen: Tittar på simpsons kanske byta till MTV äta pizza? ta en öl ska man gå ut varför är de gula egentligen...
Aug09
Jag fick frågan så många gånger. Säkert en fyra eller fem.
Den löd alltid på ett ungefär: "Men du, sitter du och spånar på ett sånt där klatschigt referat nu igen? I din tystnad?"
Och jag svarade alltid på ett ungefär att "Ja, nog gör jag det alltid."
Detta var i allmänhet en lögn. Endast en gång flög mina tankar åt det hållet.
Resten av gångerna tänkte jag inte alls.
Jag lät endast tiden passera i sakta gemak.
Utan att tänka.
En teknik jag lärde mig under militärtjänstgöringen. Där skulle det ha varit mycket dumt att slösa energi på tankar när man står i minus femton grader i en och en halv timme lång kö bara för att få äta lite gottigt isterband.
Nej, tankar får inte tiden att gå fortare när du väntar, de endast påminner dig om livets hemskhet.
Hade jag dristat mig att börja fundera på sakers tillstånd hade jag utan tvekan varit helt tömd på mental energi då jag passade på att hälsa på min bror efter matchen.
Resan tog nämligen 2(!!!) timmar. 2 timmar!
Då pratar vi bara hemresan.
Att ta sig till Vrångö tog för mig två och en halv timme.
Och då var den resan dessutom en jävla pärs.
Först ovetskap om vem som är kapten på båten.
På forumet får man inga besked så jag surrar mig själv vid rodret och tar spårvagnen till klubbstugan för att rädda det sjunkande skeppet.
Då ringer Lidström och avslöjar att de har en bil.
Sen är klubbstugan låst.
Måste ha hjälp av vaktmästaren.
Sen måste vi hitta parkering på Saltholmen.
Sen måste vi bära den jobbiga tygsäcken med kläder.
Sen måste vi vänta på sista spårvagnen.
Sen måste vi vänta på de sista stolpskotten.
Sen måste vi lyssna på Bolivia-Johans och Pontus, väldigt roliga, nonstop Wrong-ö-vitsande i femtio minuter.
JAG DÖÖÖÖÖÖR tänkte jag på ett ungefär i mitt stilla sinne då färjan anlände sin slutdestination; i närheten av Danmark; Vrångö.
DÅ MÅSTE VI GÅ ÖVER EN KILOMETER FÖR ATT KOMMA FRAM!
Det var nånstans under den gångmarschen som jag mycket förståligt slutade att tänka.
Jag var tvungen att förbereda mig på den långa resan hem.
De två timmar det skulle ta att komma ifrån denna plats, skulle bli helt outhärdliga om jag hade huvudet med mig.
Helt utan att reflektera över det beträdde jag således div 7c motsvarighet till Camp Nou.
Egen (Och på matchdag öppen!) kiosk, enorma läktare (delvis besatta och det med riktiga! supportrar), gräsplan, VIP-läktare och till och med en alldeles tvättäkta (icke spelande) coach som vandrade upp och ned längs sidan på plan precis som en sån där riktig coach gör.
Helt utan att reflektera över det såg jag Menisken vika sig under trycket och släppa in 3 mål på ungefär en kvart.
Helt utan att reflektera över det såg jag när Menisken reste sig och till slut nästan lyckades kvittera.
(Iof. När Magnus helt fräckt tog bollen från Vrångös målvakt och sköt högt över öppet mål ska jag nog erkänna att jag tänkte att "va fan!".)
Inte ens det väldigt lilla duschrummet fick mig att fundera på några lustiga Tyler Durden-funderingar om ifall man skulle skreva eller moona när man klämde sig förbi de två personer som hade lagt beslag på de två yttersta kvadratmetrarna i den tre gånger en meter stora lokalen utan det var först när jag kom hem till min bror jag åter öppnade tankekranen: Tittar på simpsons kanske byta till MTV äta pizza? ta en öl ska man gå ut varför är de gula egentligen...
Aug09
mot Game Off - Ramträff Galore
Menisken IF - Game Off IF 2-3
Det började lika tyst och ointressant som en viskning på Heden när iranier firar nyår. Inte så konstigt efter den uppladdningen:
Meniskens egen Promoe, Calle P, började med att effektivt hindra Pontus, Meniskens egen svennebanan, att spela sin taggande uppåtmusik genom att själv agera likt ungdomarna på 11an till Bergsjön och spela In da club-musik på högsta volym i sin Iphono-kopia.
Så istället för ett hormonstinnt ungdomslag från Torslanda som sjunger på Eye of the Tiger gick Menisken ut på plan likt ett gäng nerrökta ironiker och drog vitsar. (Dagens bästa var : Två gôbbar sitter i en båt. En ror åt väst, en åt ost...)
Alltså var det ingen som höjde på ögonbrynen när Kartens son föredrog att titta på en av Torslanda ungdomslags högoktaniga matcher på planen bredvid.
I den matchen stod det redan 2-0 eller 2-1 när vår målvakt Martin bestämde sig för att hotta upp spelet genom att springa utanför straffområdet och vifta okontrollerat med händerna tills nån blev utvisad.
Efter att Martin gått av plan sattes Calle in på den vakanta positionen och spekulationerna i hur stor chansen egentligen var att den tidigare röda kortsprenumeranten skulle fixa den imponerande bedriften att få två målvakter utvisade under samma match tog genast fart. Calle ägnade sig dock mest åt att göra fina frilägesräddningar och en variant på skorpionen som kallas den inversa barnaföderskan.
I vilket fall, utvisningen av Martin väckte hela laget ur dvalan och Menisken tog kontoll över matchen.
Det dröjde inte länge, sedan lät Magnus bollen rulla längs hela benet för att sedan tåvolleylobba bollen säkert i mål.
GameOff kontrade med att lura Calle att lägga vikten på fel fot och därför misslyckas med att peta ut bollen som gick i vår bur.
1-0, 1-1
Ett antal ramträffar senare chockade GameOff återigen oss genom att frispela en snubbe som gjorde säsongens högsta och brantaste lobbmål.
Ett antal ramträffar senare chockade Pontus oss genom att faktiskt göra ett mål.
Pontan gjorde ett så kallat Kenta Nilsson-mål. Målvakten var uppe på läktaren!
1-2, 2-2
Slutligen, och ett antal ramträffar senare, chockade domaren oss genom att ge Stefan rött då Mackan sa nåt i stil med: är du dum (eller?), dummerjöns, dumbom, dumskalle eller dummare då dumaren dömde hörna till GameOff.
Hörnan skruvade GameOff i mål.
2-3
Menisken kämpade dock in i det sista, bytte in anfallare på nästan alla positioner och var aldrig långt ifrån 3-3.
Aug09
Det började lika tyst och ointressant som en viskning på Heden när iranier firar nyår. Inte så konstigt efter den uppladdningen:
Meniskens egen Promoe, Calle P, började med att effektivt hindra Pontus, Meniskens egen svennebanan, att spela sin taggande uppåtmusik genom att själv agera likt ungdomarna på 11an till Bergsjön och spela In da club-musik på högsta volym i sin Iphono-kopia.
Så istället för ett hormonstinnt ungdomslag från Torslanda som sjunger på Eye of the Tiger gick Menisken ut på plan likt ett gäng nerrökta ironiker och drog vitsar. (Dagens bästa var : Två gôbbar sitter i en båt. En ror åt väst, en åt ost...)
Alltså var det ingen som höjde på ögonbrynen när Kartens son föredrog att titta på en av Torslanda ungdomslags högoktaniga matcher på planen bredvid.
I den matchen stod det redan 2-0 eller 2-1 när vår målvakt Martin bestämde sig för att hotta upp spelet genom att springa utanför straffområdet och vifta okontrollerat med händerna tills nån blev utvisad.
Efter att Martin gått av plan sattes Calle in på den vakanta positionen och spekulationerna i hur stor chansen egentligen var att den tidigare röda kortsprenumeranten skulle fixa den imponerande bedriften att få två målvakter utvisade under samma match tog genast fart. Calle ägnade sig dock mest åt att göra fina frilägesräddningar och en variant på skorpionen som kallas den inversa barnaföderskan.
I vilket fall, utvisningen av Martin väckte hela laget ur dvalan och Menisken tog kontoll över matchen.
Det dröjde inte länge, sedan lät Magnus bollen rulla längs hela benet för att sedan tåvolleylobba bollen säkert i mål.
GameOff kontrade med att lura Calle att lägga vikten på fel fot och därför misslyckas med att peta ut bollen som gick i vår bur.
1-0, 1-1
Ett antal ramträffar senare chockade GameOff återigen oss genom att frispela en snubbe som gjorde säsongens högsta och brantaste lobbmål.
Ett antal ramträffar senare chockade Pontus oss genom att faktiskt göra ett mål.
Pontan gjorde ett så kallat Kenta Nilsson-mål. Målvakten var uppe på läktaren!
1-2, 2-2
Slutligen, och ett antal ramträffar senare, chockade domaren oss genom att ge Stefan rött då Mackan sa nåt i stil med: är du dum (eller?), dummerjöns, dumbom, dumskalle eller dummare då dumaren dömde hörna till GameOff.
Hörnan skruvade GameOff i mål.
2-3
Menisken kämpade dock in i det sista, bytte in anfallare på nästan alla positioner och var aldrig långt ifrån 3-3.
Aug09
mot Grimmered - Lejonet av Grimme(red)
Menisken IF - Grimmereds BK 2-1
För en skribent är det ju alltid mer givande att såga än att hylla en insats gjord för världen. Vare sig det gäller skivsläpp eller dåligt genomförda fotbollsmatcher.
Inspirationen falnar helt enkelt ju bättre en match varit.
Då kan man iof sig alltid koncentrera krafterna på en enskild prestation. Det finns nämligen nästan alltid minst en spelare som, hur bra laget än presterat, klantat sig mer än nån gång förut. En insats som man som pennviftare kan dyka ner på som en hök, klorna utspärrade.
Ett lovligt byte helt enkelt.
I dessa fall bör man dock tänka till två gånger innan man drar sitt tangentbordssvärd.
För även om man i nästan alla fall får med sig läsaren i sådana häcklingsorgier så finns det alltid den lilla procenten gånger då insatsen i fråga varit så patetisk att publikens avsmak istället byts ut mot sympatier för den misslyckade och ibland t.o.m. hån mot skribenten.
Därför nöjer jag mig med att beskriva den väl genomförda matchen:
I den 25:e minuten får Kartengren inspiration direkt ifrån GUD och byter ut det hårt arbetande forwardsparet på plan mot Stefan och Johan som genast gör mål och avgör matchen.
Det är kallt. Det är 00-tal. Och så regnar det.
Juni09
För en skribent är det ju alltid mer givande att såga än att hylla en insats gjord för världen. Vare sig det gäller skivsläpp eller dåligt genomförda fotbollsmatcher.
Inspirationen falnar helt enkelt ju bättre en match varit.
Då kan man iof sig alltid koncentrera krafterna på en enskild prestation. Det finns nämligen nästan alltid minst en spelare som, hur bra laget än presterat, klantat sig mer än nån gång förut. En insats som man som pennviftare kan dyka ner på som en hök, klorna utspärrade.
Ett lovligt byte helt enkelt.
I dessa fall bör man dock tänka till två gånger innan man drar sitt tangentbordssvärd.
För även om man i nästan alla fall får med sig läsaren i sådana häcklingsorgier så finns det alltid den lilla procenten gånger då insatsen i fråga varit så patetisk att publikens avsmak istället byts ut mot sympatier för den misslyckade och ibland t.o.m. hån mot skribenten.
Därför nöjer jag mig med att beskriva den väl genomförda matchen:
I den 25:e minuten får Kartengren inspiration direkt ifrån GUD och byter ut det hårt arbetande forwardsparet på plan mot Stefan och Johan som genast gör mål och avgör matchen.
Det är kallt. Det är 00-tal. Och så regnar det.
Juni09
mot Game Off - OnOff
Game Off IF - Menisken IF 1-0
Mr. Miyagi din fan! Du lurade oss.
Om jag förstod den lille japanens wax on, wax off lektion rätt, så är det så att vel, ifrågasättande och osäkerhet på vad uppgiften är det enda som kan stoppa en. Fokusering på rätt saker, koncentration och ett vettigt handhavande av tvättsvampar leder däremot ohejdbart alltid mot önskat resultat.
Menisken har sällan eller aldrig varit så fokuserade, koncentrerade eller handhaft bollen på ett så vettigt sätt som nu, Mr. Miyagi.
Ändå förlorade vi.
Alla spelare var där i tid. Ställen var där i (för)tid. Pontus boombox blastade koncentrerat fram -för viss ungdom obekanta- slagdängor som "Det spelades bättre boll, på Gunnar Nordahls(Appråpå Zlatan som vi får anledning att återkomma till) tid."
Ingen var märkbart bakfull och t.o.m. Uppvärmning under ledning av Lidström hanns med.
Likvä förlorade vi.
Matchen började lite släpande men fokuserat. Martin B agerade just det mittfältsnav som vi saknade i matchen mot Vrångö.
Anfallet med Stefan, Pontus och Calle spelade lysande. Mittfältet spelade säkert men offensivt och i försvaret var Nils Jordan bättre på att hantera en boll med huvudet än hans namne Michael är med händerna. Nils velade inte ens på frågan om han var just bra på huvudet, innan match.
Helt i linje med Mr. Miyagis lektion.
Trots det förlorade vi.
Det offensiva och säkra spelet ledde till målchans efter målchans. Det enda Game Off verkade kunna sätta emot var en hyfsad backlinje och en jävligt kvick Axl Rose i anfallet. Det var bara en tidsfråga innan Menisken skulle sätta vinstmålet/n.
Pontus blev fri, Mats spelades fri, Calle, Stefan, osv.
...
Ingen "jiddrade" på plan, ingen bråkade från bänkarna.
Fokusering var total.
Likväl förlorade vi.
Game Off gjorde 1-0 i mitten på andra halvlek och Menisken lyckades inte ens kvittera, även om Calle var centimeter från att sätta en stenhård i krysset med 3 minuter kvar.
Trots allt detta är jag inte så fruktansvärd nedstämd som man skulle kunna tro.
Game Offs vinst kan ju tex inte ta ifrån mig nöjet att ha fått bevittna Göteborgs fotbollsdomarkårs egen "The Dude". The Dude dyker upp i mjukisbrallor och toppluva. The Dude springer inte. The Dude mer glider omkring.
The Dude trixar med bollen i pausen. The Dude är en jävel på att trixa. The Dude tar det lungt.
The Dude blir aldrig arg (om ingen jiddrar förstås). The Dude är min idol.
Sina, döp om din spårvagn efter honom, Meniskenledningen, rösta på honom som årets domare vid GFF årsmötet.
Game Offs vinst kan inte heller ta ifrån mig faktumet att Pontus nog fan kan ses som en mer misslyckad anfallare än jag efter denna dag. En anfallares främsta uppgift är ju ändå att göra mål.
Jag har missat så många målchanser att ett av Meniskens mål för 2009 är att jag ska göra just ett.
Pontus har missat så många att jag är typ Eto'o i jämförelse.
Men misströsta ej. Även Zlatan har ju en gång kritiserats för samma sak.
Tro mig, om ett och ett halvt år kommer du att göra ett bakvänd bicicleta mål (Alltså en framåtvolt där du klackar in mål) (Iof bara mot sketlaget Atalanta, men ändå) och vinna 7c:ans skytteliga.
Bara du slutar lyssna på den där japanske tomten.
Jun09
Mr. Miyagi din fan! Du lurade oss.
Om jag förstod den lille japanens wax on, wax off lektion rätt, så är det så att vel, ifrågasättande och osäkerhet på vad uppgiften är det enda som kan stoppa en. Fokusering på rätt saker, koncentration och ett vettigt handhavande av tvättsvampar leder däremot ohejdbart alltid mot önskat resultat.
Menisken har sällan eller aldrig varit så fokuserade, koncentrerade eller handhaft bollen på ett så vettigt sätt som nu, Mr. Miyagi.
Ändå förlorade vi.
Alla spelare var där i tid. Ställen var där i (för)tid. Pontus boombox blastade koncentrerat fram -för viss ungdom obekanta- slagdängor som "Det spelades bättre boll, på Gunnar Nordahls(Appråpå Zlatan som vi får anledning att återkomma till) tid."
Ingen var märkbart bakfull och t.o.m. Uppvärmning under ledning av Lidström hanns med.
Likvä förlorade vi.
Matchen började lite släpande men fokuserat. Martin B agerade just det mittfältsnav som vi saknade i matchen mot Vrångö.
Anfallet med Stefan, Pontus och Calle spelade lysande. Mittfältet spelade säkert men offensivt och i försvaret var Nils Jordan bättre på att hantera en boll med huvudet än hans namne Michael är med händerna. Nils velade inte ens på frågan om han var just bra på huvudet, innan match.
Helt i linje med Mr. Miyagis lektion.
Trots det förlorade vi.
Det offensiva och säkra spelet ledde till målchans efter målchans. Det enda Game Off verkade kunna sätta emot var en hyfsad backlinje och en jävligt kvick Axl Rose i anfallet. Det var bara en tidsfråga innan Menisken skulle sätta vinstmålet/n.
Pontus blev fri, Mats spelades fri, Calle, Stefan, osv.
...
Ingen "jiddrade" på plan, ingen bråkade från bänkarna.
Fokusering var total.
Likväl förlorade vi.
Game Off gjorde 1-0 i mitten på andra halvlek och Menisken lyckades inte ens kvittera, även om Calle var centimeter från att sätta en stenhård i krysset med 3 minuter kvar.
Trots allt detta är jag inte så fruktansvärd nedstämd som man skulle kunna tro.
Game Offs vinst kan ju tex inte ta ifrån mig nöjet att ha fått bevittna Göteborgs fotbollsdomarkårs egen "The Dude". The Dude dyker upp i mjukisbrallor och toppluva. The Dude springer inte. The Dude mer glider omkring.
The Dude trixar med bollen i pausen. The Dude är en jävel på att trixa. The Dude tar det lungt.
The Dude blir aldrig arg (om ingen jiddrar förstås). The Dude är min idol.
Sina, döp om din spårvagn efter honom, Meniskenledningen, rösta på honom som årets domare vid GFF årsmötet.
Game Offs vinst kan inte heller ta ifrån mig faktumet att Pontus nog fan kan ses som en mer misslyckad anfallare än jag efter denna dag. En anfallares främsta uppgift är ju ändå att göra mål.
Jag har missat så många målchanser att ett av Meniskens mål för 2009 är att jag ska göra just ett.
Pontus har missat så många att jag är typ Eto'o i jämförelse.
Men misströsta ej. Även Zlatan har ju en gång kritiserats för samma sak.
Tro mig, om ett och ett halvt år kommer du att göra ett bakvänd bicicleta mål (Alltså en framåtvolt där du klackar in mål) (Iof bara mot sketlaget Atalanta, men ändå) och vinna 7c:ans skytteliga.
Bara du slutar lyssna på den där japanske tomten.
Jun09
mot Vrångö - Don't fuck wit the Wrong Isle
Menisken IF - Vrångö IF 1-4
Nej, inte han! tänkte nog många då de fick se den smilande nunan igen.
Men inte jag.
Jag tänkte att där är han. Meniskens Zlatan, den persiske peruanen, Rahan Pakravan! Äntligen hemma igen.
Att han nu efter att ha levt i Malmö ett bra tag påminde mer om Maradona än Zlatan, i alla fall när det gäller kroppsformen, var ju bara ett stort fett plus.
Alla vet vi ju att ingen spelar fotboll som en tvättäkta latino.
Nej, det var absolut inte Rahan som skapade oron som ändå rådde i klubbstugan.
Vem?
Sven.
Det var Sven som dels kom lite sent, dels hade glömt byxor och strumpor samt som grädde på moset valde att inte ta expressfärdmedlet bil för att återbörda dem.
Allt för att hålla spänningen uppe.
Som tur är gick allt väl men matchen började i en 25 minuter lång katastrof.
Ett pinsamt och väldigt Menisken-match-aktigt insläppt första mål och sedan två-tre till varav ett på straff. Alla emot oss.
Så här hade det kunnat fortsätta. Lyckligtvis gjorde det inte det.
Förklaringarna är många och enligt mig dessa:
1 .Vrångö tröttnade.
2. Stefan tände till och presterade fantastiskt. Däribland ett fint mål efter att ha glidtacklat sig igenom Vrångös backlinje och ett gult kort.
3. Vad jag misstänker kan vara publikrekord för Menisken. Stödet från läktaren växte efter de första hemska minuterna till 10 (!) personer. Och då räknar jag inte med tränarstab och avbytare!
Värt att notera förövrigt är slutligen att ett mindre debacle på plan i efterhand ledde till att internet nästan kollapsade.
Matchen slutade 1-4.
Till Menisken!
Maj09
Nej, inte han! tänkte nog många då de fick se den smilande nunan igen.
Men inte jag.
Jag tänkte att där är han. Meniskens Zlatan, den persiske peruanen, Rahan Pakravan! Äntligen hemma igen.
Att han nu efter att ha levt i Malmö ett bra tag påminde mer om Maradona än Zlatan, i alla fall när det gäller kroppsformen, var ju bara ett stort fett plus.
Alla vet vi ju att ingen spelar fotboll som en tvättäkta latino.
Nej, det var absolut inte Rahan som skapade oron som ändå rådde i klubbstugan.
Vem?
Sven.
Det var Sven som dels kom lite sent, dels hade glömt byxor och strumpor samt som grädde på moset valde att inte ta expressfärdmedlet bil för att återbörda dem.
Allt för att hålla spänningen uppe.
Som tur är gick allt väl men matchen började i en 25 minuter lång katastrof.
Ett pinsamt och väldigt Menisken-match-aktigt insläppt första mål och sedan två-tre till varav ett på straff. Alla emot oss.
Så här hade det kunnat fortsätta. Lyckligtvis gjorde det inte det.
Förklaringarna är många och enligt mig dessa:
1 .Vrångö tröttnade.
2. Stefan tände till och presterade fantastiskt. Däribland ett fint mål efter att ha glidtacklat sig igenom Vrångös backlinje och ett gult kort.
3. Vad jag misstänker kan vara publikrekord för Menisken. Stödet från läktaren växte efter de första hemska minuterna till 10 (!) personer. Och då räknar jag inte med tränarstab och avbytare!
Värt att notera förövrigt är slutligen att ett mindre debacle på plan i efterhand ledde till att internet nästan kollapsade.
Matchen slutade 1-4.
Till Menisken!
Maj09
mot Proletären - Battling the Röda Fara
Menisken IF - Proletären FF 1-1
Stämningen var på topp och på planen spelades den gentlemannamässigaste fotboll som spelats när Menisken tog sig an Sveriges kanske mest kända div. 7 klubb, ett av få lag som granskats lika hårt som Malmö Red Hawks (I ett nummer av den borgerliga pressens månatliga flaggskepp Neo (Ingen koppling till Neil där.)).
I rättvisans namn ska ju tilläggas att Proletären är en större klubb än Menisken med förgreningar inom damfotbollen, och om man så önskar, möjligheter att uttöka till poesi eller fotografi.
Pontus hade börjat bäst med inhandlandet av en musikanläggning med dynamic bass boost som fick stå och blasta i omklädningsrummet innan match.
Proletären ledde för tillfället med 1-0 efter ett kontringsmål och nu böljade spelet fram och tillbaka på plan. Vid sidan av stod Lappalainen och styrde med fast hand sitt lag medan göteborgsvarvsJohan stod bredvid och tyst analyserade spelet som han var Tord Grip själv.
Stämningen var verkligen gemytlig.
Fram tills publiken dök upp:
Calle med ett par öl och en rökande Marjam hack i häl.
De två började så fort de kunde, som man säger i läktarsammanhang: förstöra för alla andra.
Sexistiska hejaramsor, högljutt gnäll på domare, påhopp på motståndarlaget, skämt om motståndarlagets kopplingar till den kommunistiska rörelsen samt utbjudning av alkohol och cigaretter till spelare.
Som tur är lät sig de flesta Menisken spelare inte beröras utan kämpade bara på, envetet som vanligt, sökandes det där viktiga kvitteringsmålet.
Jag säger som Proletären:
Utomordentligt starkt kamrater!
De flesta lät sig inte påverkas skrev jag. De flesta, men inte alla.
Två spelare föll svagt.
Svag var Pontus.
Han drog för allt vad han förmådde i sig av den hemska tobaksröken.
Svag var Neil.
Neil blev så uppeggad av den "engelska" läktarkulturen att han brottade till sig ett gult kort och dessutom -och lite tidigare- på ren vilja nickade in 1-1.
Den andra halvan av Meniskens läktare uppförde sig förövrigt så exemplariskt som två sportbladet journalister.
Maj09
Stämningen var på topp och på planen spelades den gentlemannamässigaste fotboll som spelats när Menisken tog sig an Sveriges kanske mest kända div. 7 klubb, ett av få lag som granskats lika hårt som Malmö Red Hawks (I ett nummer av den borgerliga pressens månatliga flaggskepp Neo (Ingen koppling till Neil där.)).
I rättvisans namn ska ju tilläggas att Proletären är en större klubb än Menisken med förgreningar inom damfotbollen, och om man så önskar, möjligheter att uttöka till poesi eller fotografi.
Pontus hade börjat bäst med inhandlandet av en musikanläggning med dynamic bass boost som fick stå och blasta i omklädningsrummet innan match.
Proletären ledde för tillfället med 1-0 efter ett kontringsmål och nu böljade spelet fram och tillbaka på plan. Vid sidan av stod Lappalainen och styrde med fast hand sitt lag medan göteborgsvarvsJohan stod bredvid och tyst analyserade spelet som han var Tord Grip själv.
Stämningen var verkligen gemytlig.
Fram tills publiken dök upp:
Calle med ett par öl och en rökande Marjam hack i häl.
De två började så fort de kunde, som man säger i läktarsammanhang: förstöra för alla andra.
Sexistiska hejaramsor, högljutt gnäll på domare, påhopp på motståndarlaget, skämt om motståndarlagets kopplingar till den kommunistiska rörelsen samt utbjudning av alkohol och cigaretter till spelare.
Som tur är lät sig de flesta Menisken spelare inte beröras utan kämpade bara på, envetet som vanligt, sökandes det där viktiga kvitteringsmålet.
Jag säger som Proletären:
Utomordentligt starkt kamrater!
De flesta lät sig inte påverkas skrev jag. De flesta, men inte alla.
Två spelare föll svagt.
Svag var Pontus.
Han drog för allt vad han förmådde i sig av den hemska tobaksröken.
Svag var Neil.
Neil blev så uppeggad av den "engelska" läktarkulturen att han brottade till sig ett gult kort och dessutom -och lite tidigare- på ren vilja nickade in 1-1.
Den andra halvan av Meniskens läktare uppförde sig förövrigt så exemplariskt som två sportbladet journalister.
Maj09
mot Öset BK - Menisken Ninjas
Menisken IF - Öset BK 1-4
Varför heter Frölunda numer Frölunda Indians? Var är logiken? Finns det indianer i Frölunda? Ligger det kanske ett okänt litet indianreservat bredvid säldammen i slottskogen? Är det indianer som har öppnat Casino Cosmopol? Även om något av ovan är sant, vad har indianerna med ishockey att göra?
Jag tror att det beror på att Frölunda-gänget vill slänga bort den hemska benämningen Lilla London. Göteborg ska inte längre förknippas med fjantiga mamasboys (se Neil) som kommer hit och lär oss spela fotboll. Göteborg ska bli tufft, gangsterskottlossing och bomber på avenyn, bilindustri, hamnen. Göteborg är lilla Chicago. Hockeylagen har tuffa indianer som symbol.
Menisken borde också byta namn.
Menisken borde lägga till sig med smeknamn.
Menisken Ninjas.
Allt sedan den skrikandes backlinjespelande lillfürhern lämnat Menisken för spel i soliga Halland har Menisken varit som pånyttfödd. Pånyttfödda Ninjas.
En Ninja känns igen på ett antal attribut.
En Ninja har svarta shorts och strumpor.
En Ninja klär sig aldrig i skrikande färger som t.ex. neongrön utan föredrar i dessa fall en sober röd tröja.
En Ninja är ganska disciplinerad.
Men framför är en Ninja oerhört tyst. Allt han gör sker under knäpp tystnad.
Istället för att dansa runt och sjunga ".. tillsammans är vi oslagbara .." ligger t.ex. numer vissa Meniskenspelare i djup meditation inför varje match.
Meniskens spelare klagar aldrig på de som spelar fult gång på gång i motståndarlaget, istället hämnas man fulheterna mot slutet av matchen med en elak fällning. Allt under knäpp tystnad. Värdigt Ninjor.
Meniskens publik består alltid av en två till fem personer som disciplinerat betraktar spelet under fullständig tystnad.
Att möta Öset blev därför lite av att möta sin motsats. Öset är är Yang till Meniskens Yin.
Öset är antiMenisken. Öset borde byta namn till Öset Vikings.
Vikingar är stora och högljudda. Vikingar skjuter långa bollar på Bengt, eller ja, han som i Vikingasammanhang kallas "Dansken".
Vikingar säger ifrån när nåt är fel.
Vikingar bryr sig inte om det går bra eller dåligt.
Det finns alltid kontruktiv kritik att ge och ta.
Matchen började bra för Menisken. Trots ett bombardemang av långbollar från Öset och tack vara ett underbart målvaktsspel från Johans sida höll Menisken ställningarna för att sedan, efter ungefär halva första, genomför sitt första riktigt lyckade anfall, där en av Ninjorna lade boll ninjastilla framför mig strax utanför Ösets straffområdet. Jag sköt, målvakten fångade, hystade ut och i den allmänna förvirringen gjorde Karten det bästa av situationen och gjorde mål. 1-0.
Efter det började tisdagens träning mer och mer ta ut sin rätt.
Mickes knäskål hoppade ut och Micke släpade sig av plan ( Helt tyst förstås).
Öset fick in ett mål och knäckte till slut Menisken i andra med tre ytterligare.
Förövrigt anser jag att tröjorn bör tvättas i 90 grader. Det är ju ändå Kappa och inte FuBu eller WuWear vi spelar i. Det ska vara som att dra på sig ett par nylonstrumpor på överkroppen att spela i Italienskt. Basta.
April09
Varför heter Frölunda numer Frölunda Indians? Var är logiken? Finns det indianer i Frölunda? Ligger det kanske ett okänt litet indianreservat bredvid säldammen i slottskogen? Är det indianer som har öppnat Casino Cosmopol? Även om något av ovan är sant, vad har indianerna med ishockey att göra?
Jag tror att det beror på att Frölunda-gänget vill slänga bort den hemska benämningen Lilla London. Göteborg ska inte längre förknippas med fjantiga mamasboys (se Neil) som kommer hit och lär oss spela fotboll. Göteborg ska bli tufft, gangsterskottlossing och bomber på avenyn, bilindustri, hamnen. Göteborg är lilla Chicago. Hockeylagen har tuffa indianer som symbol.
Menisken borde också byta namn.
Menisken borde lägga till sig med smeknamn.
Menisken Ninjas.
Allt sedan den skrikandes backlinjespelande lillfürhern lämnat Menisken för spel i soliga Halland har Menisken varit som pånyttfödd. Pånyttfödda Ninjas.
En Ninja känns igen på ett antal attribut.
En Ninja har svarta shorts och strumpor.
En Ninja klär sig aldrig i skrikande färger som t.ex. neongrön utan föredrar i dessa fall en sober röd tröja.
En Ninja är ganska disciplinerad.
Men framför är en Ninja oerhört tyst. Allt han gör sker under knäpp tystnad.
Istället för att dansa runt och sjunga ".. tillsammans är vi oslagbara .." ligger t.ex. numer vissa Meniskenspelare i djup meditation inför varje match.
Meniskens spelare klagar aldrig på de som spelar fult gång på gång i motståndarlaget, istället hämnas man fulheterna mot slutet av matchen med en elak fällning. Allt under knäpp tystnad. Värdigt Ninjor.
Meniskens publik består alltid av en två till fem personer som disciplinerat betraktar spelet under fullständig tystnad.
Att möta Öset blev därför lite av att möta sin motsats. Öset är är Yang till Meniskens Yin.
Öset är antiMenisken. Öset borde byta namn till Öset Vikings.
Vikingar är stora och högljudda. Vikingar skjuter långa bollar på Bengt, eller ja, han som i Vikingasammanhang kallas "Dansken".
Vikingar säger ifrån när nåt är fel.
Vikingar bryr sig inte om det går bra eller dåligt.
Det finns alltid kontruktiv kritik att ge och ta.
Matchen började bra för Menisken. Trots ett bombardemang av långbollar från Öset och tack vara ett underbart målvaktsspel från Johans sida höll Menisken ställningarna för att sedan, efter ungefär halva första, genomför sitt första riktigt lyckade anfall, där en av Ninjorna lade boll ninjastilla framför mig strax utanför Ösets straffområdet. Jag sköt, målvakten fångade, hystade ut och i den allmänna förvirringen gjorde Karten det bästa av situationen och gjorde mål. 1-0.
Efter det började tisdagens träning mer och mer ta ut sin rätt.
Mickes knäskål hoppade ut och Micke släpade sig av plan ( Helt tyst förstås).
Öset fick in ett mål och knäckte till slut Menisken i andra med tre ytterligare.
Förövrigt anser jag att tröjorn bör tvättas i 90 grader. Det är ju ändå Kappa och inte FuBu eller WuWear vi spelar i. Det ska vara som att dra på sig ett par nylonstrumpor på överkroppen att spela i Italienskt. Basta.
April09
mot Högaborg-Kärralund FC - Helst vill vi bara åka hem och bryta ihop.
Menisken IF - Högaborg-Kärralund FC 1-6
Begravningsstämning redan när man stiger in i omklädningsrummet.
Pontus som vanligtvis står och hoppar på stället av energi likt en femåring som fått ett nintendo i julklapp ligger som en död, utslagen på en brits mitt i rummet. Själv blir jag så nedslagen av stämningen att jag knappt svarar på tilltal. En av få som är lite uppåt trots bortkommen tvätt är smyggaisarn Johan som verkar väldigt nöjd med att GAIS spöat ÖIS med 5-1.
Är det nåt at glädjas åt? Att Göteborgs (och med andra ord Sveriges) sen ett halvår bästa lag spelar skjortan av ett lag som för bara för ett halvår sen spelade hemmamatcher på samma plan som ett div 7 lag på dekis nu spelar träningsditon.
En självklarhet Chris, en självklarhet.
Sina dyker upp och börjar genast skryta med att han kört på sin gamla hemspråkslärare och en bil.
Spårvagnsförare som han är.
Sen kommer Karten med tvätten. Folk har hoppats på att åtminstone få se de nya sockermolnsvita kappatröjorna.
Men nej.
Återigen får vi dra på oss de gamla äckliga insvettade alltför åtsittande rödsvarta.
Gråten är nära nu, tänker nog alla i stilla sinnen.
Vi går ut mot plan och den utlovade spelartunneln visar sig vara ett gammalt fallfärdigt partytält.
Under uppvärmningen skiner solen på oss.
Kommer glädjen nu?
Nej, kylan håller oss kort.
Snart står det 0-2.
0-2 målet är vackert. En fantastisk sicksack-halvvolley-passning-serie som slutligen sitter i krysset.
Kanske är det detta som inspirerar oss. Torkar ögonen på oss och vänder våra blickar mot solen. För nu är Menisken tillbaka.
Martin (26) gör ett fantastiskt solonummer och skickar in bollen i deras bortre kryss ur vad från bänken i alla fall såg ut som en omöjlig vinkel.
Deras straffläggare skjuter ovanför på en - enligt samtliga närvarande (inklusive det egna laget och läktarn) förutom Lidström - helt korrekt utdömd straff.
Menisken spelar bra och håller spelet ungefär en kvart in i andra halvlek.
Efter det...
...
...
..
.
Efter det är det som om ÖIS valhalla-ande griper tag om laget och förvandlar oss kollektivt till David Stenman. Vi låter dem ösa in mål.
Så David, om du behöver prata med nån, behöver nån sorts terapisession...
Kom ner till Meniskens klubbrum på Heden.
Vi vet också hur det känns.
April09
Begravningsstämning redan när man stiger in i omklädningsrummet.
Pontus som vanligtvis står och hoppar på stället av energi likt en femåring som fått ett nintendo i julklapp ligger som en död, utslagen på en brits mitt i rummet. Själv blir jag så nedslagen av stämningen att jag knappt svarar på tilltal. En av få som är lite uppåt trots bortkommen tvätt är smyggaisarn Johan som verkar väldigt nöjd med att GAIS spöat ÖIS med 5-1.
Är det nåt at glädjas åt? Att Göteborgs (och med andra ord Sveriges) sen ett halvår bästa lag spelar skjortan av ett lag som för bara för ett halvår sen spelade hemmamatcher på samma plan som ett div 7 lag på dekis nu spelar träningsditon.
En självklarhet Chris, en självklarhet.
Sina dyker upp och börjar genast skryta med att han kört på sin gamla hemspråkslärare och en bil.
Spårvagnsförare som han är.
Sen kommer Karten med tvätten. Folk har hoppats på att åtminstone få se de nya sockermolnsvita kappatröjorna.
Men nej.
Återigen får vi dra på oss de gamla äckliga insvettade alltför åtsittande rödsvarta.
Gråten är nära nu, tänker nog alla i stilla sinnen.
Vi går ut mot plan och den utlovade spelartunneln visar sig vara ett gammalt fallfärdigt partytält.
Under uppvärmningen skiner solen på oss.
Kommer glädjen nu?
Nej, kylan håller oss kort.
Snart står det 0-2.
0-2 målet är vackert. En fantastisk sicksack-halvvolley-passning-serie som slutligen sitter i krysset.
Kanske är det detta som inspirerar oss. Torkar ögonen på oss och vänder våra blickar mot solen. För nu är Menisken tillbaka.
Martin (26) gör ett fantastiskt solonummer och skickar in bollen i deras bortre kryss ur vad från bänken i alla fall såg ut som en omöjlig vinkel.
Deras straffläggare skjuter ovanför på en - enligt samtliga närvarande (inklusive det egna laget och läktarn) förutom Lidström - helt korrekt utdömd straff.
Menisken spelar bra och håller spelet ungefär en kvart in i andra halvlek.
Efter det...
...
...
..
.
Efter det är det som om ÖIS valhalla-ande griper tag om laget och förvandlar oss kollektivt till David Stenman. Vi låter dem ösa in mål.
Så David, om du behöver prata med nån, behöver nån sorts terapisession...
Kom ner till Meniskens klubbrum på Heden.
Vi vet också hur det känns.
April09
mot Olskroken - MTV Cribs
Menisken - Olskroken 2-2
Vi var tä'baka på fjäll'e. Där i solen i snön bröt en vårbäck fram och böljade, kluckande, dansande ner för bergsidan. Gyllene som ett nyplockat hjortron smekte den våra strupar när vi åpet sörplade i oss av den skummande gudasaften.
I sanning, befann vi oss inte i en Jameson "rouff cuntrey, smoooth wheskey" reklam.
Njaeäj, men dock i den svenska motsvarigheten, Norrlands Guld, dito. Så, och, till den milda grad att Calle kände sig tvingad att säga "Få'ja lit' kylsprej?".
Ja, den mannen har nog inte en direkt sund inställning till alkoholen.
Memorera hela reklamfilmer om alkohol utantill, gå ut och beställa två kannor öl en vardagskväll, dyka upp bakfull till match och gå igång så jävla hårt på att det ligger en, två öl och väntar efter match att man trycker in två mål på ren vilja.
Nu var ju båda målen iof hyfsat tjusiga, men jag vill ändå inte underskatta "morot
framför åsna"-effekten.
En som då har betydligt större kontroll över sitt drickande var också den som denna
dag nästan ledde oss till seger. Karten började (efter uppvärmningen) med att gå
igenom taktik med hjälp av vattenflaskor. Neils vattenflaska sprang väldigt mycket.
Sen började matchen.
Första halvlek.
Ett sorgligt kapitel.
Tror jag.
Det är svårt för mig att veta, då jag var involverad i en fyrkant vid sidan av plan och mest stod och passade de andra tre fyrkantshörnen.
Det jag dock såg av första halvlek var segt. Tråkigt. Menisken är bra på att hålla i
bollen, men ofta dåligt alerta i passningsspelet.
Sen gjorde Olskroken 1-0.
Efter halvtidsvilan fick jag springa ut på plan för att dra Kapten Pers nummer i smutsen. Det enda av värde jag gjorde var att lura med mig två backar så att Mattias kunde assistera Calle i 1-1 målet. Calle fick passningen och lobbskruvade en chip runt målvaktens vänstra sida: vackert.
Calle stod även för 2-1 målet genom nick på hörna.
Nu fick "Kroken", som de visst kallar sig själva ångest, och kämpade och kämpade
tills de fått in ett fult kvitteringsmål med 4 minuter kvar.
Marjam (Vars namn -Om det nu verkligen är hans namn(jag drar mig till minnes -och det
ogärna- fallet Neo)- inte har något med Robin Hoods tjej MARION att göra utan uppenbarligen är en mansform av det vackra flicknamnet Mirjam.) fyllde 30 bast och bjöd på öl.
En veritabel vinstkväll med andra ord.
Mars09
Vi var tä'baka på fjäll'e. Där i solen i snön bröt en vårbäck fram och böljade, kluckande, dansande ner för bergsidan. Gyllene som ett nyplockat hjortron smekte den våra strupar när vi åpet sörplade i oss av den skummande gudasaften.
I sanning, befann vi oss inte i en Jameson "rouff cuntrey, smoooth wheskey" reklam.
Njaeäj, men dock i den svenska motsvarigheten, Norrlands Guld, dito. Så, och, till den milda grad att Calle kände sig tvingad att säga "Få'ja lit' kylsprej?".
Ja, den mannen har nog inte en direkt sund inställning till alkoholen.
Memorera hela reklamfilmer om alkohol utantill, gå ut och beställa två kannor öl en vardagskväll, dyka upp bakfull till match och gå igång så jävla hårt på att det ligger en, två öl och väntar efter match att man trycker in två mål på ren vilja.
Nu var ju båda målen iof hyfsat tjusiga, men jag vill ändå inte underskatta "morot
framför åsna"-effekten.
En som då har betydligt större kontroll över sitt drickande var också den som denna
dag nästan ledde oss till seger. Karten började (efter uppvärmningen) med att gå
igenom taktik med hjälp av vattenflaskor. Neils vattenflaska sprang väldigt mycket.
Sen började matchen.
Första halvlek.
Ett sorgligt kapitel.
Tror jag.
Det är svårt för mig att veta, då jag var involverad i en fyrkant vid sidan av plan och mest stod och passade de andra tre fyrkantshörnen.
Det jag dock såg av första halvlek var segt. Tråkigt. Menisken är bra på att hålla i
bollen, men ofta dåligt alerta i passningsspelet.
Sen gjorde Olskroken 1-0.
Efter halvtidsvilan fick jag springa ut på plan för att dra Kapten Pers nummer i smutsen. Det enda av värde jag gjorde var att lura med mig två backar så att Mattias kunde assistera Calle i 1-1 målet. Calle fick passningen och lobbskruvade en chip runt målvaktens vänstra sida: vackert.
Calle stod även för 2-1 målet genom nick på hörna.
Nu fick "Kroken", som de visst kallar sig själva ångest, och kämpade och kämpade
tills de fått in ett fult kvitteringsmål med 4 minuter kvar.
Marjam (Vars namn -Om det nu verkligen är hans namn(jag drar mig till minnes -och det
ogärna- fallet Neo)- inte har något med Robin Hoods tjej MARION att göra utan uppenbarligen är en mansform av det vackra flicknamnet Mirjam.) fyllde 30 bast och bjöd på öl.
En veritabel vinstkväll med andra ord.
Mars09
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)