mot Vrångö - Tom i bollen

Vrångö IF - Menisken IF 3-2

Jag fick frågan så många gånger. Säkert en fyra eller fem.
Den löd alltid på ett ungefär: "Men du, sitter du och spånar på ett sånt där klatschigt referat nu igen? I din tystnad?"
Och jag svarade alltid på ett ungefär att "Ja, nog gör jag det alltid."
Detta var i allmänhet en lögn. Endast en gång flög mina tankar åt det hållet.
Resten av gångerna tänkte jag inte alls.
Jag lät endast tiden passera i sakta gemak.
Utan att tänka.
En teknik jag lärde mig under militärtjänstgöringen. Där skulle det ha varit mycket dumt att slösa energi på tankar när man står i minus femton grader i en och en halv timme lång kö bara för att få äta lite gottigt isterband.
Nej, tankar får inte tiden att gå fortare när du väntar, de endast påminner dig om livets hemskhet.
Hade jag dristat mig att börja fundera på sakers tillstånd hade jag utan tvekan varit helt tömd på mental energi då jag passade på att hälsa på min bror efter matchen.
Resan tog nämligen 2(!!!) timmar. 2 timmar!
Då pratar vi bara hemresan.
Att ta sig till Vrångö tog för mig två och en halv timme.
Och då var den resan dessutom en jävla pärs.
Först ovetskap om vem som är kapten på båten.
På forumet får man inga besked så jag surrar mig själv vid rodret och tar spårvagnen till klubbstugan för att rädda det sjunkande skeppet.
Då ringer Lidström och avslöjar att de har en bil.
Sen är klubbstugan låst.
Måste ha hjälp av vaktmästaren.
Sen måste vi hitta parkering på Saltholmen.
Sen måste vi bära den jobbiga tygsäcken med kläder.
Sen måste vi vänta på sista spårvagnen.
Sen måste vi vänta på de sista stolpskotten.
Sen måste vi lyssna på Bolivia-Johans och Pontus, väldigt roliga, nonstop Wrong-ö-vitsande i femtio minuter.
JAG DÖÖÖÖÖÖR tänkte jag på ett ungefär i mitt stilla sinne då färjan anlände sin slutdestination; i närheten av Danmark; Vrångö.
DÅ MÅSTE VI GÅ ÖVER EN KILOMETER FÖR ATT KOMMA FRAM!
Det var nånstans under den gångmarschen som jag mycket förståligt slutade att tänka.
Jag var tvungen att förbereda mig på den långa resan hem.
De två timmar det skulle ta att komma ifrån denna plats, skulle bli helt outhärdliga om jag hade huvudet med mig.
Helt utan att reflektera över det beträdde jag således div 7c motsvarighet till Camp Nou.
Egen (Och på matchdag öppen!) kiosk, enorma läktare (delvis besatta och det med riktiga! supportrar), gräsplan, VIP-läktare och till och med en alldeles tvättäkta (icke spelande) coach som vandrade upp och ned längs sidan på plan precis som en sån där riktig coach gör.
Helt utan att reflektera över det såg jag Menisken vika sig under trycket och släppa in 3 mål på ungefär en kvart.
Helt utan att reflektera över det såg jag när Menisken reste sig och till slut nästan lyckades kvittera.
(Iof. När Magnus helt fräckt tog bollen från Vrångös målvakt och sköt högt över öppet mål ska jag nog erkänna att jag tänkte att "va fan!".)
Inte ens det väldigt lilla duschrummet fick mig att fundera på några lustiga Tyler Durden-funderingar om ifall man skulle skreva eller moona när man klämde sig förbi de två personer som hade lagt beslag på de två yttersta kvadratmetrarna i den tre gånger en meter stora lokalen utan det var först när jag kom hem till min bror jag åter öppnade tankekranen: Tittar på simpsons kanske byta till MTV äta pizza? ta en öl ska man gå ut varför är de gula egentligen...

Aug09