Menisken IF - Vrångö IF 1-4
Nej, inte han! tänkte nog många då de fick se den smilande nunan igen.
Men inte jag.
Jag tänkte att där är han. Meniskens Zlatan, den persiske peruanen, Rahan Pakravan! Äntligen hemma igen.
Att
han nu efter att ha levt i Malmö ett bra tag påminde mer om Maradona än
Zlatan, i alla fall när det gäller kroppsformen, var ju bara ett stort
fett plus.
Alla vet vi ju att ingen spelar fotboll som en tvättäkta latino.
Nej, det var absolut inte Rahan som skapade oron som ändå rådde i klubbstugan.
Vem?
Sven.
Det
var Sven som dels kom lite sent, dels hade glömt byxor och strumpor
samt som grädde på moset valde att inte ta expressfärdmedlet bil för att
återbörda dem.
Allt för att hålla spänningen uppe.
Som tur är gick allt väl men matchen började i en 25 minuter lång katastrof.
Ett pinsamt och väldigt Menisken-match-aktigt insläppt första mål och sedan två-tre till varav ett på straff. Alla emot oss.
Så här hade det kunnat fortsätta. Lyckligtvis gjorde det inte det.
Förklaringarna är många och enligt mig dessa:
1 .Vrångö tröttnade.
2.
Stefan tände till och presterade fantastiskt. Däribland ett fint mål
efter att ha glidtacklat sig igenom Vrångös backlinje och ett gult kort.
3.
Vad jag misstänker kan vara publikrekord för Menisken. Stödet från
läktaren växte efter de första hemska minuterna till 10 (!) personer.
Och då räknar jag inte med tränarstab och avbytare!
Värt att notera förövrigt är slutligen att ett mindre debacle på plan i efterhand ledde till att internet nästan kollapsade.
Matchen slutade 1-4.
Till Menisken!
Maj09
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar