mot Styrsö - Vålnader

Menisken IF - Styrsö BK ...

Jag kommer gåendes från Drottningtorget.
Över heden, med tystnaden omkring sig, går en ensam själ, ett spöke, en vålnad.
Den passerar mig på en tjugo armlängders avstånd, drar fram genom de dunkla strålkastarnas skumma sken. Den dystra uppenbarelsen i vitt och svart tycks mig bekant och jag vänder mig om för att finna någon ledtråd i frågan. Mot klubbstugan försvinner i skymmningens hotfullhet en nummer arton.
Ett ljus går upp och lyser sin väg genom mitt i mörker höljda sinne:
Det är Bredow!
Jag grips av skräck, vad gör han här, är matchen slut? Nej! Enligt följande måste det vara:
Det röda kortet har kastat sin svarta skugga över oss.
Igen.
Bedrövad hastar jag mig bort mot de planer som ännu inte slagits av slutsignalens hot om närastående ödeläggelse, utan är fyllda av ett kämpande människoslag.
När jag närmare mig och ser de svartvita lag som är mitt, räknar jag dem för att kontrollera om det jag befarat är sant. Febrilt knäpper kugghjulen under mitt hjässevalv.
Men något slår slint i mitt adderande räknemaskinshuvud och jag blir nödgad att börja om; additionen gick inte ihop, ekvationen gick inte ut, det kan inte vara sant!
Omräkningen ger samma huvudsprängande resultat och jag kastar blicken, häver den, på bänken för att finna psykestyrka hos lagets ledargestalt.
Han är borta, inte där.
Min kalkyl sparkar sönder min hjärna, den är obarmhärtigt sann.
1 målvakt - 8 utespelare
1 - 8

Oct10