mot Göteborgs City - L'Henke, c'est moi

Göteborgs City - Menisken IF 2 - 3

Minns ni Kurosawas film Sju Samurajer från 1954?
Toshira Mifune spelar samuraj-wannaben som inte platsar i laget som ska försvara en liten by med storgråtandes japanska bönder som hårt ansätts av fyrtio elaka rövare. I ungefär en timme blir Toshira Mifune -som inte är någon riktig samuraj- ratad av de andra yrkesmännen. Samurajernas ledare låter honom bara följa med i bakgrunden. Tålmodigt väntande på att han ska ge upp och förstå att han bara är en bondläpp som knappast kan slåss som en äkta samuraj.
Det gör Toshira aldrig.
Istället charmar han dem med sin humor, sin kämpaglöd, sin flyhänthet i fiske och sin fantastiska envetenhet att bli accepterad som en en riktig krigare. Med splittrade känslor blir han till slut en i laget. En snubbe som aldrig spelat med katana tidigare.
Det tär på honom.
Tvivlet
Till slut, i en av filmens mest gripande scener faller han ner på knä i en porlande bäck, desperat fastklamrande vid ett litet barn som räckts honom av dess döende, svältande och utfattiga mor, vars liv ändats av de elaka fyrtio rövarna. Paralyserad av en inre konflikt, mellan vad han vill vara och vad han är, sitter han där, mitt i skottlinjen och skriker.
Han skriker: Han är jag! Barnet är jag!

Ungefär så tänker jag mig att det kommer att vara för mig nästa gång jag hälsar på min bror och hans sambo. Sambon, Emma, äger nämligen en signerad bild av den sötsnygge fotbollsgiganten och på kortet så klart dreadlockade superstjärnan från Skåne, Henrik Larsson. Jag tänker mig, att jag kommer ta denna lilla tavla i min famn, sjunka ned på knä och hårt ansatt av en inre konflikt paralyserat skrika:
Han är jag! Henke är jag!
Tårarna kommer att falla hårt mot det skyddande glaset.

(ca) 175 mål gjorde Henrik Larsson i Celtic. Ingen brydde sig.
(ca) 17,5 mål gjorde jag på träningar. Ingen brydde sig.
En match avgjorde Henrik Larsson med två perfekt framspelningar. Alla brydde sig.
En match avgjorde jag med en perfekt framspelning. Alla (i laget) brydde sig.

Henrik Larsson ansågs så klart som en fantastisk fotbollsspelare innan CL-finalen 2006.
Men vem som helst kan gå in och göra en miljard mål i skotska ligan.
Få kan gå in och spela fram två mål i en CL-final. (se Zlatan)
Få har finessen att avgöra en viktig match så bra och med så lite tid kvar på matchen.
Den perfekt framspelningen är helt enkelt essensen i nästan all lagsport (ej fyrspann).
Det är i framspelsögonblicket laget får sin mening.
Den mellan samspelta nästan magiska förmågan att se en djupledslöpning innan den händer.
Att bara veta att du har en kamrat exakt fem meter bakom dig på diagonalen.
Att ha känslan av en perfekt lagd frispark som likt en kryssningsmissil söker sig till din medspelares huvud och in i buren.
Och
att se luckan mellan två försvare för en perfekt och hård(men rättvis) pass till Stefan som kommer snälltågsframrusande mot straffområdet samtidigt som Tina Turner sjunger "you're simply the best" i ditt undermedvetna.
Henrik Larsson vet hur det känns.
Jag vet hur det känns.
Toshira Mifune blir skjuten i slutet av filmen.
...
Han begravs med de andra samurajerna.

Sep10