mot Hakoah - Lite mer jävlaranamma...

Menisken IF - IF Hakoah 0-0

Chrille hade dragit till Gran Canaria för att studera svennismer, vi andra var kvar i stan. Ironiskt nog var det här som svennebananstämningarna peakade då det var knattederby mellan Gais och IFK (lite av en förbandsspelning till den så viktiga Hakoah-Menisken-matchen.) Vid sidan av stod Gais-ledarna och pratade illa om Dressmanshoppande, sosseröstande och året till ära ett-av-allsvenskan-sämsta-lag-hejande IFK-svennar.
Få beskrivningar är mindre träffande. Blåvitt är så att säga the epiphany of Svennebananguden. I Sverige, I världen. (Det enda lag som tål att jämföras är Barca som jag inte känner någon som inte hejar på och New York Yankees som jag läste en artikel om). Mesta mästare, mesta "vi köper inte proffs(eller slavar) från tredje världen utan uppfostrar våra egna goa gubbar"-laget. Konforma som en fläskbit med bearneaissås.

IFKs supportrars svennighet beskrivs nog ändå bäst med följande två episoder:

På min egen svensexa blev jag tagen "till ett ställe där jag aldrig vart förut"(I Sparrings Ungdom): Lindome-centrum.
Något överraskande kallade mina ledsagare det för Göteborgs Harlem. -Något jag alltid hoppats låg i Bergsjön, och alltid trott legat i Biskopsgården.- Snart fick jag emellertid klarhet i upplägget. Där Bruce Willis i Die Hard 3 (Hans Wiklund tror jag gav den fem av fem) löper gatlopp genom Harlem med en reklamskylt där det står nedsättande om svarta, skulle jag nämligen göra det samma, fast i Lindome.
På min skylt stod det: JAG HATAR IFK.
Mitt mål: ta mig till Lindome station, pendeln till stan.
Knäsvag vandrade jag genom området, stapplande av skräck. Mitt inre fyllt av bilder av stenkastande huliganer. Som tur var, var lördagen dock ung och jag mötte nada, förutom en tant som skrattande cyklade vidare. Jag fortsatte min golgatavandring.
Även på stationen syntes ingen till, och skräcken förbyttes snart mot en ängslan att ingen skulle få uppröras över mitt hat...
Då dyker de upp, tatuerade, bakfulla, och med två lindome-tjejer efter sig: lindome-killarna.
Först vågar den smale sig fram. Han tittar skeptiskt på skylten.
Mållöst pressar han fram, ...Mäeen dûuuu...
Sen går han.
Då kommer den tjocke. Han ställer sig bredbent och ser på skylten. Sen säger han:
- Dûe,... asså, Jag älskar IFK,.. men jag kan ente riktigt blê arg. För det där, det där visar att du har bôllar...
Lindome-tjejerna sket i IFK, de tuggade tuggummi.

Episod två är Calle P som i frustration över att lillGais spöar skiten ur lillIFK hysteriskt börjar mumla om alkisar, parkbänkar och 18 sm guld.
Nej, Christian, vill du att vi verkligen ska se dig som kreddfri, kom tillbaka när du "har hejat på Gais, men gått över till Blåvitt"(Det blir värst för dig min vän).
Joel Alme och Ian Person till trots.

Matchen var jämn.
Magnus räddade vår enda riktiga målchans.

April10