mot Lövet Tisdag

Ok, Mölnlycke, ett nybakat division 6-lag och ett Menisken i röda t-shirtar och blåa shorts. Låter det nytt, ovant och lite småläskigt?
Inga attribut kan vara mer felaktiga när det gäller att beskriva den trevligt nostalgiska retro-event som utspelade sig på Mölnlycke idrottsplats. Menisken, laget med anor från tidigt 70-tal, tog sig an det knappt systemet-myndiga Lövet Tisdag som vi så många gånger tidigare gjort i den mentalt tuffaste av alla divisioner:
sjuan.
Platsen; en fin och välskött konstgräsplan, vackert placerad bredvid en stilla sjö, några klassiska trävillor och en rutschkana uppställd i en väldigt oförlåtande vinkel. Med sina två söta avbytarbås (betydligt rymligare än Migas bil) i trä och en person i publiken kunde det ha varit det perfekta vykortet föreställandes föreningsliv i folkhemmet.
Ja, där stod vi alltså igen. Öga mot öga. Deras ökände målkanon Henrik Larsson mot Meniskens illustrerade man, Mikael Lappalainen. Deras normalbegåvade backlinje mot Meniskens superfyra (Lidström, Migas, Cheshire och Jamei)
Deras kompetenta mittfält mot vårt kompetenta mittfält (Andreas, Kartengren, Svensson och Noring)
Men även (inte att förglömmas) resten (Larson, Fägerlind, Chavanne, Lauritzson och Källström)
Ja där stod vi alltså, på plan i ett gammalt härligt insvettat matchställ och på sidan av plan i gamla härligt insvettade! täckjackor med Menisken If broderat på ryggen. Hade inte det tåget gått hade vi med heder kunnat hävda att vi red på Nu-Rave vågen. Nu fick vi istället sluta ögonen och fantisera om att vi spelade en match med Sture Larson på våren 1990. Ah snart är det sommaren i city, hubba-bubba, två kanaler på tv, ciao, ciao Italia.....

Tillbaka till matchen.
Utan tvekan var det Lövet tisdag som styrde spelet matchen igenom medans vi höll oss till 70 % stabilt försvarsspel med några fina kontringar (Andreas var ett antal gånger nere och grävde på högerkanten och Micke fick bland annat iväg ett fint skott i deras vänstra stolpe) och 30 % trött försvarspel (den sista kvarten gick knappt en passning rätt och t.o.m. Neil missade helt bollen under en annars väldigt fin Bruce Lee spark.)
Vad Neil inte missade var hörnan som han med pannan tryckte in i motståndarlagets nedre högra hörn i slutet på första halvlek. Målet blev bortdömt. Vems fel det var?
Det var mitt fel. Det var jag som var han. Det var han som var jag. Rykten har gjort gällande att det var Rahan/Rahans bror/Rahans onda dräkt. Allt detta är osanning. I fortsättning vet ni det:
# 10 det är Jag.
Lövet Tisdag vann matchen med udda målet, precis som hade gjort de två senaste matcherna innan det.
Deras mål var som de ofta har varit när vi mött lövet tidigare: hyfsat.
Nostalgiskt så det förslår med andra ord.

Till sist ett par varningens ord till Ludvig (och alla andra som gillar skitlag från Premier League, Stockholm eller Barcelona) från filmen Full Metal Jacket.

"You can give your heart to United but your ass belongs to the Meniscus."