mot Fiskebäck - Robban BIATCH!

Menisken vs Fiskebäck 1-5

Allt började så bra. Vi träffades vid Heden. Lidström noterade träffande att Calle, Micke och Karten såg ut som ett gäng hip-hopare. Micke spelade oförstående, Karten föreföll oförstående. Johan och Jocke skulle köra. Jag sjönk ner i baksätet på Jockes Peugeot. Baksätet på Jockes peugeot var endast snäppet rymligare än baksätet på Migas "sport"-bil. Alltså fick jag prompt sätta mig upp när framsätet skulle fällas bak för att få plats med Lappalainen där. Vi manövrerade ut på vägen och satte kurs mot Göteborgs West Side. Vädret var nice, solen höll på att gå ner över stilla havet och stereon pumpade Snoop Dogg. Det enda som saknades var lite pneumatics då vi tog av mot Långebeach, körde lite fel, men till slut kom fram till Fiskebäcks hemmaplan. (Fiskebäck motsvarade snarast den helvita delen av Hollywood än nåt annat. Så ni inte får för er nåt annat.) I omklädningsrummet steg stämningen, Pontus och Johan hade t.o.m. tagit med några extra lite cigaretter (the chronic på svenska) som skulle rökas efter vinsten. Härlit.
Lite senare började skiten. Menisken började lite halvkasst. Fiskebäck bättre. Efter ett tag stod också därefter 1-0 (vackert långskott) sen 2-0 (klassiskt Menisken spelar förvirrat situation). Menisken tog sig lite i kragen och Ronnie spelades fri av Karten, placerade den vackert i nedre högra hörnet av målet. Sen spelade vi bra ett tag, men till slut fick Fiskebäck in 3-1 och allt gick åt helvete.
Varför frågar man sig?
Är det Neils ande som besatt oss alla. Smoggen låg visserligen tät över plan och Fiskebäcks kapten tackade oss med aningen ironi i rösten efter matchen för den härliga engelska fotbollen.
Eller var det gangsta-rapens våldsglorifiering som ordnade alla dessa gula kort, Calle var ju redan efter 5 minuter redo att kuta in på plan och börja slåss.
Eller kanske den aggresiva gå runt i mysbyxor-kulturen som genomsyrar allt från Norrland.
Pinsamt var det i vilket fall. Att inte kunna handskas psykologiskt med en div 7 domares nycker. Jag bryr mig inte om röda, gula kort (snarare är jag lite stolt) eller straffsparkar, men att tappa fokus på spelet för att man tycker div 7 domaren är kass är oförlåtligt. Basta! Vi har ju tidigare vunnit med en kass fascistisk domare på plan.
Matchen sluta 18-0 och jag fick följa med in till Järntorget i Robbans van. Sen satte jag mig på 11an och satte på The Chronic på min gamla Sony Ipodkopia...
Samtidigt som Nuthin but a g-thang baby ebbade ut gled vagnen genom tunneln som separerar a-lagarnas, kommunisternas och knarkarnas Kortedala från Bergsjön.

Äntligen, back in the riktiga hood.

Sep08