Menisken IF vs BK Björkåsen 1-1
Först tänkte jag jävla skit k%k f/&&a helvete, sen: äh, med
tanke på träningarna senaste tiden var det ganska bra gjort, ask
frispelande Ronnie, jag träffade ju ändå bollen med foten, sen efter
matchen: nu går jag hem och tar livet av mig. Sen nu, aningen senare att
måste jag nog konstatera att det senaste var en ganska dum idé. Fatta
själv; tjugosomething tar livet av sig pga missade mål i div 7 match.
Mamma hade blivit väldigt arg I tell you.
Så iom att jag fortfarande
lever och har hälsan ska jag på Pontus begäran lägga fram en så objektiv
analys som möjligt. Objektiv i allmännhet när det gäller matchen och i
synnerhet då det gäller missade målchanser...
Åke, Åke, Åge, Auge, Åke... Jag måste erkänna att i mina ögon var du
den svagaste länken i ett intill perfekt spelande lag: Menisken i första
halvlek. Du spelade superbt och hade dina fantastiska stunder av
tåspets framspel men också av missade undanröjningar. Resten av laget
och då framför allt mittfält och anfallare spelade helt fläckfritt. Var
det någon spelare jag ville byta ut så var det faktiskt du. Så blev det
också. (Dock helt utan min inblandning) Mot attackglidtacklaren Calle.
Sen med 10-15 minuter kvar av matchen fick även jag komma in och spela.
Och
då var du där igen. Som en skyddsängel, som kämpade sig igenom hela
motståndets försvar. Tillintetgjorde dom. Sen, - och nu kommer jag att
tänka på Kill Bill vol 1 och historien om Munken Tai Pai eller nåt sånt
som agerar med en offattbar godhet, passade du i din ogreppbara godhet
bollen fram till mig. Där kom jag rusande mot mål med en perfekt
passning från Åke rullandes rakt in i min benräckvidd...
Det är onekligen svårt så här i efterhand men jag ska försöka att förklara;
Vi
kom kutande mot mål. Försvaret försöker stoppa Åke. Jag är praktiskt
taget helt fri. Backarna har ingen koll på nåt förutom Åke. Jag liksom
önskar att Åke bara drar till bollen in i mål, men förstår samtidigt
onekligen att det naturliga är att passa mig. Således förstår jag långt
innan bollen faktiskt passas och når mig att kag kommer få motta
densamma, Jag förstår också att målvakten som ser hela situationen
rättvänt förstår detsamma.
Jag står nu inför tre möjliga val:
1. Dra till den med högern.
2. Spring rakt på bollen.
3. Dra till den med vänstern.
Väljer
jag 1an kommer jag med största sannolikhet dra den rakt på målvakten då
bollen antingen kommer att skruvas lite åt vänster.
Väljer jag 2an
kommer jag troligen ramla rakt in i målvakten med både boll och mig
själv. Möjligen blir det ett Ronnie-mål, aka springa in bollen i mål,
men om inte så vet jag samtidigt att jag kommer beskylla mig själv å det
grövsta för att ha spelat oteknisk forceringsfotboll.
Alltså ger jag
mig på 3an: styra in den mellan målvakten som pga Åkes anfall står
aningen för långt åt vänster för att nå om jag drar den lite lite åt
höger och stolpen.
Jag får aningen felträff och styr ut den en halvmeter till höger om deras högra stolpe.
Helvete.
Nu efter dennna analys vill jag nog ändå inbilla mig själv att jag
trots allt fattade rätt beslut. Tack alla som hjälpte mig i bearbetning
av detta händelseförlopp. Jag har sluppit att gå till en psykolog vilka
enligt scientologer är direkt hälsovådliga.
Ja för där var vi alltså, head-to-head mot Björkåsen BK. Härligt
väder trots tidigare regn. Men... I fjärran hotade mystiska blixtar som
skrämde oss alla. Serieledarna var det ju trots allt. Kaninen på speed,
Johan As humör lovade dock gott, oförskämt glad som vanligt. Meniskens
egen Carlito Brigante, Migas, i stort sett dansade in i
omklädningsrummet. Dansare som han är.
Matchen började bra.
Ofantligt, fantastiskt. De bästa spel Menisken åstadkommit under Walles
tid i klubben enligt Walle själv. Det var ett bländverk. Ett fyrverkeri.
Som en vän till mig sa under Holland-Frankrike matchen i EM: De är
fotbollsgudar.
Efter bara ca 10 minuter stod det 1-0. Pontus lekte
Kurre Hamrin längs kortsidan och Walle tryckte upp bollen i nättaket.
Hur exakt de gjorde har jag ingen aning om. Fotbollsgudar som sagt.
Hela
första halvlek var jag övertygad om att Björkåsen redan hade vunnit
serien och sket i hur det skulle gå. Men de var visst mest lite segare
än Menisken i uppstarten denna afton. Och väldigt brydda av Väggen som
stod framför Meniskens mål. En av deras forwards kom helt fri men
lurades helt fräckt av Väggens handviftande och målet blev icke av som
så många andra gånger för Björkåsen denna kvällning.
Till och med publiken var något utöver det vanliga. Publikgudar skulle man kunna säga.
Halva
Majornas startelva var där och hurrade för Menisken, provocerade,
skrålade, snackade om annat, försökte förlänga matchen, hämtade bollar.
Ja, när jag berättar att de till och med gjorde vågen tror jag att ni
kan förstå vilken fantastisk publik det var.
Och vilken match åter igen. Henrik kom förbi.
Domaren
var bra. Björkåsen hade fina matchställ. Solen sken, fåglarna
kvittrade, madeleinekakan smakade underbart! Barn lekte i parken, Ryssar
kramade Georgier, Neil fick bara ett mindre utbrott av ilska,
växthuseffekten stannade av för några minuter.
Alla var glada!
Sen
fick Björkåsen en kille utvisad, gjorde 1-1 målet efter nåt
missförstånd (de ville nog också innerst inne att Menisken skulle få
vinna) och satte press på oss att sätta punkt för matchen innan Matchen
satte punkt för oss. För mig sattes dock punkten av Calle P som satte P
genom att bjuda på öl. Livet var en fest.
Inte ens cigaretter var längre skadliga för hälsan.
Oct08
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar