måndag 22 april 2013

mot Proletären - Battling the Röda Fara

Menisken IF - Proletären FF 1-1

Stämningen var på topp och på planen spelades den gentlemannamässigaste fotboll som spelats när Menisken tog sig an Sveriges kanske mest kända div. 7 klubb, ett av få lag som granskats lika hårt som Malmö Red Hawks (I ett nummer av den borgerliga pressens månatliga flaggskepp Neo (Ingen koppling till Neil där.)).
I rättvisans namn ska ju tilläggas att Proletären är en större klubb än Menisken med förgreningar inom damfotbollen, och om man så önskar, möjligheter att uttöka till poesi eller fotografi.
Pontus hade börjat bäst med inhandlandet av en musikanläggning med dynamic bass boost som fick stå och blasta i omklädningsrummet innan match.
Proletären ledde för tillfället med 1-0 efter ett kontringsmål och nu böljade spelet fram och tillbaka på plan. Vid sidan av stod Lappalainen och styrde med fast hand sitt lag medan göteborgsvarvsJohan stod bredvid och tyst analyserade spelet som han var Tord Grip själv.
Stämningen var verkligen gemytlig.
Fram tills publiken dök upp:
Calle med ett par öl och en rökande Marjam hack i häl.
De två började så fort de kunde, som man säger i läktarsammanhang: förstöra för alla andra.
Sexistiska hejaramsor, högljutt gnäll på domare, påhopp på motståndarlaget, skämt om motståndarlagets kopplingar till den kommunistiska rörelsen samt utbjudning av alkohol och cigaretter till spelare.
Som tur är lät sig de flesta Menisken spelare inte beröras utan kämpade bara på, envetet som vanligt, sökandes det där viktiga kvitteringsmålet.
Jag säger som Proletären:
Utomordentligt starkt kamrater!

De flesta lät sig inte påverkas skrev jag. De flesta, men inte alla.
Två spelare föll svagt.
Svag var Pontus.
Han drog för allt vad han förmådde i sig av den hemska tobaksröken.
Svag var Neil.
Neil blev så uppeggad av den "engelska" läktarkulturen att han brottade till sig ett gult kort och dessutom -och lite tidigare- på ren vilja nickade in 1-1.

Den andra halvan av Meniskens läktare uppförde sig förövrigt så exemplariskt som två sportbladet journalister.

Maj09

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar